Falska påståenden och hårda fakta om fildelningen

 

 

 

Dom amerikanska skiv- och filmbolagens handgångna hantlangare?

Om den officiella politiken
Otaliga är alla (osakliga?) påståenden om hur den sk ”illegala fildelningen” skadar både samhället och upphovsmän och hur vi därför måste införa allt strängare kontroll- och övervakningsåtgärder för att beivra människornas ”brottsliga” beteende. – Men frågan är varför den gamla S-regeringen med T. Bodström is spetsen eller den nuvarande Alliansregering ledd av F. Reinfeld ”vi skall inte jaga en hel ungdomsgeneration” – aldrig har kunnat presentera eller hänvisa till trovärdiga studier eller rapporter som stöd för uppfattning om den ”illegala fildelningens” påstådda skadeverkningar – Varför införde de sådana demokratiinkräktande åtgärder som skärpningen av upphovsrätten år 2005 eller införandet av IPRED år 2009 utan något av substans som kunde legitimera dessa?

Det är ett mysterium varför S – M – C – Fp och KD envisas med att hellre lyssna på den propaganda som sprids av lobbyorganisationer som Antipiratbyrån och Ifpi – dvs organisationer som som främst representerar dom världsomspännande amerikanska skiv- och filmbolag och att de stillatigande tillåter att dessa har kapat den svenska upphovsrättsfrågan och tolkningen därav på bekostnad av över 2 miljoner av sina egna läs- och skrivkunniga medborgare. – Deras envishet blir ännu mer förvånande när alla aktuella studier och data tillbakavisar påståenden om eventuella skadliga effekter som den sk ”illegala fildelningen” sägs vara upphov till.

Dagens peer to peer (P2P) fildelningsteknik:

Man får ofta höra om hur fildelare hämtar sitt material från sk servrar fullproppade med ”olagligt material” som ”någon” av en eller annan outgrundlig anledning gratis har ställd till förfogande för allmänheten – Det påståendet kunde eventuellt ha varit sant i mitten på 90 talet.

Vad fildelning innebär
Idag innebär fildelning att privatpersoner delar filer de själva förfogar över med varandra och att de gör det utan några som helst kommersiella vinstintressen – mao – Två eller fler privatpersoner kopplar med hjälp av speciella fildelningsprogram ihop sina datorer med varandra och kopierar sedan – helt gratis och med personens godkännande – en fil från den som har (den kompletta) filen på sin hårddisk.

Hur propagandan kan kalla detta för stöld – eller anser att dom – i huvudsak amerikanska skiv- eller filmbolag – som i majoriteten av fallen äger artistens upphovsrätt – skall ha betald för detta är en gåta

Om upphovsrätten
Upphovsrätten ger visserligen upphovsmannen (eller upphovsrättsinnehavaren – vilket i 90% av fallen är ett bolag) monopol på hur hans verk får spridas (monopolet gäller under hela upphovsmannens livstid + 50 år) men frågan är om detta skall tolkas så att deras kontrollmonopol även skall gälla privatpersoner som utan kommersiella vinstintressen delar filer de själva har med varandra

Lobbyorganisationerna hävdar att så är fallet och våra politiker i S – M – Fp – C och KD verkar med hull och hår ha svalt deras tolkning – Men en annan tolkning man kan göra är att upphovsrätten enbart inrättats för att skydda upphovsmän från kommersiellt upphovsrättsintrång – dvs när man t ex masskopierar CDs och/eller DVDs för att sedan sälja dessa till starkt reducerade priser för att tjäna pengar – En tolkning som verkar mera trovärdig men som våra ansvariga politiker – av en eller annan anledning – helt har ignorerat.

Jag kan inte tänka mig att de som instiftade upphovsrätten hade för avsikt att den skulle missbrukas och misstolkas så att man med den skall kunna klassa 1/4 del av ett lands läs- och skrivkunniga befolkning som brottslingar och att man därför är tvungen till att skapa stränga övervaknings- och kontrollagar. – Inte heller tror jag att avsikten med upphovsrätten var att med den köra över medborgarnas legitima rättigheter som rätten till integritet – yttrande- och informationsfrihet.

Länk: The Purpose of Copyright
This dark side, this pervasive misconception, is turning copyright into what our founding fathers tried to guard against – a tool for censorship and monopolistic oppression. This may sound extreme to some, but consider the beginnings of copyright in this country. The first Copyright Act in the United States granted only the exclusive right only to print, publish, and vend a copyrighted work, and it lasted for only fourteen years, with the possibility of a second fourteen-year term. No exclusive rights to perform the work or to create an adaptation of the work were granted, only the right to print, publish, and vend for, at most, twenty-eight years. (Min fetstil)

Om upphovsmäns påstådda ekonomiska förluster
Det är dessa amerikanska skiv- och filmbolag som – med gigantiska ekonomiska resurser – mäktiga och korrupta politiska bundsförvanter i USA och annorstädes samt med hot och påtryckningar – ständig försöker påverka regeringar i alla utvecklade länder att lagstifta enligt deras önskemål så fort ny teknik hotar deras förlegade affärsmodeller. – Deras ursäkt är alltid att de kämpar för upphovsmäns legitima intressen – men verkligheten visar en helt annan bild.

Ingenstans i världen har majoriteten av upphovsmän själva och under organiserade former protesterat mot den sk ”illegala fildelningen” – Man har aldrig organiserat några stora protestkonserter – hållit stora demonstrationer eller andra uppseendeväckande aktioner för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på deras påstådda utsatta ekonomiska situation – Skulle man inte ha hört mer från dessa upphovsmän om de verkligen hade fått kännas vid katastrofala inkomstminskningar pga piratkopieringen?

Under minst 10 år av pågående sk ”illegal fildelning” har vi aldrig sett en enda upphovsman som bevisligen har lidit på grund av den – Vi får alltid höra att man känner ”någon artist” och att denna någon har klagat hur den illegala fildelningen har skadat honom/henne något ofantligt – men ser vi någonsin papprena på bordet – Kan man med bestämdhet visa att den illegala fildelningen har varit boven? – icke!!! – Alla misslyckade artister och små skivbolag vill alltid skylla ifrån sig och ge den sk illegala fildelningen skulden – men de har hittills varit oförmögna att bevisa dessa anklagelser

I Sverige har det inte varit våra svenska upphovsmän som har bett T. Bodström att skärpa upphovsrätten år 2005 – inte heller har de bett honom att vidta åtgärder mot the Pirate Bay – Det har inte varit våra svenska upphovsmän som bett F. Reinfeld och B. Ask att instifta IPRED så att de kunde leva på sitt arbete och ta betalt. – Under mer än 10 år av sk ”illegal fildelning” har vi till dags dato inte set en enda upphovsman som bevisligen har lidit ekonomiska förluster på grund av den.

Vetenskapliga studier som tillbakavisar eventuella skadeverkningar pga den sk ”illegla fildelningen”:
Länk: File sharing is not threat to music sales

Länk: Fildelning minskar inte skivförsäljningen

Länk: Stor undersökning: Fildelning inget hot mot biobranschen

Länk: Forskare kritiska till hårdare fildelningslag
All den forskning som pågått på senare år tycks ha gått artikelförfattarna helt förbi, menar Wallis. Forskning som bland annat säger att det inte finns något samband mellan fildelning och minskad cd-försäljning. Som säger att de som laddar hem film illegalt också köper fler biobiljetter än de som inte fildelar (min fetstil)

Länk: The Impact of Music Downloads and P2P File-Sharing – Undersökning gjort för Industry Canada en officiell organ inom den Kanadensiska regeringen
In the aggregate, we are unable to discover any direct relationship between P2P file-sharing and CD purchases in Canada. The analysis of the entire Canadian population does not uncover either a positive or negative relationship between the number of files downloaded from P2P networks and CDs purchased. That is, we find no direct evidence to suggest that the net effect of P2P file-sharing on CD purchasing is either positive or negative for Canada as a whole. (min fetstil)

Länk: Studie visar: Fildelning positivt för ekonomin eller
Länk: Dutch government study: net effect of P2P use is positive (Nederländsk studie – orginalet finns så vid jag vet bara på nederländska)

Länk: Piratene er de beste kundene (Norsk studie)

Länk: Fildelare spenderar mer på laglig musik (Brittisk studie)

Länk: Artister vinnare på fildelningen

Hur filmindustrin försökte stoppa videobandspelaren
Länk: The Betamax Case
Universal and Walt Disney Productions on behalf of the Hollywood majors, charged that the ability of the Betamax to copy programming off air was an infringement of copyright – Historian upprepar sig men bolagen har lärt sig av sina misstag och går slugare tillväga idag

Hur musikindustrin försökte stoppa MP3 spelaren
Länk: Court OKs Diamond Rio MP3 Player

Om hemliga underhandlingar – ACTA
Länk: Ännu hårdare press på fildelare

I land efter land ser vi hur bolagen agerar enligt samma mönster – Hur de t ex gärna spelar ut olika landers regeringar mot varandra – Så har Sverige utmålats som det värsta piratnästet medan länder som Danmark – Finland och Storbritannien skildrades som paradexempel som med en lag liknande IPRED i Sverge kraftig hade strypt den sk ”illegala fildelningen”

Länk: Sverige är ett ökänt piratnäste

Länk: Format shifting, low damages put Canada on IP watch list

Det är bara ett fåtal länder i världen som har en IPRED á la Sverige idag – Majoriteten av EU länderna har inget som liknar den – Idag ropar dessa amerikanska bolag på nya åtgärder för att få bukt med sk torrent sökmaskiner – som the Pirate Bay – isoHunt och Mininova – fullt legitima tjänster som alla ligger under attack – och kräver de – utan någon som helst lagstöd – att Internetoperatörerna skall hjälpa dem i sina fåfänga försök att stävja den sk ”illegala fildelningen”

Snart kommer vi att få påståenden om hur Frankrikes och Storbitanniens ”3 strikes lag” på ett signifikant sätt har minskat antal fildelare och att vi därför bör införa det i Sverige också – På detta vis minskas steg för steg medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter och ökar dessa amerikanska bolag sitt inflytande och sin makt över oss svenskar.

Vilka är dessa Amerikanska skiv- och filmbolag?:
Skivbolag:
Länk: The big four
Universal Music (Frankrike/USA) – 25,5 % av världsmarknaden
Sony BMG Music Entertainment (Japan/Tyskland) – 21,5 % av världsmarknaden
EMI Group (England) – 13,4 % av världsmarknaden
Warner Music Group (USA) – 11,3 % av världsmarknaden

Totalt kontrollerade dessa då cirka 72 % av världsmarknaden och 85 % av USA:s marknad.

Filmbolag:
Länk: Motion Picture Association of America (MPAA)
The big 6 majors:
Walt Disney Motion Pictures Group (The Walt Disney Company);
Columbia Pictures (Sony Corporation);
Paramount Pictures (Viacom);
20th Century Fox (News Corporation);
Universal Studios (NBC Universal);
Warner Bros (Time Warner).

Om dom amerikanska bolagens inblandning
Länk: Actaavtalet: Operatörer ska jaga fildelare enligt läckt förslag
Det amerikanska förslaget skulle enligt IDG News Service ge innehavare av upphovsrätt ökade möjligheter att hålla internetoperatörer ansvariga för illegal fildelning och lagring av olagliga kopior av exempelvis film och musik. Operatörer som inte tar sitt ansvar skulle riskera stämning. (min fetstil)

Länk: SVT: Pirate Bay sänktes på USA:s begäran

Länk: Pirate Bay-utredare fick jobb på filmbolag

Länk: USA:s filmindustri pressade svensk polis

Länk: Nytt lagförslag vill förlänga upphovsrätten

Länk: Hollywood och FBI utbildar svensk polis

Länk: Utredning om fildelning får kritik
För mig ser det i det närmaste ut som ett beställningsjobb från skivbranschen, säger forskaren Håkan Selg. – Han arbetar i ett EU-finansierat forskningsprojekt som i höstas visade att nedladdningen från internet inte nödvändigtvis påverkar skivindustrin negativt. I flera länder har i stället skivförsäljningen ökat. – De och andra liknande forskningsresultat har det inte alls tagits hänsyn till, trots att vi har
presenterat resultaten.

Länk: Jäv-misstankar mot Pirate Bay-domare stärks

Om attacker mot torrent sökmaskiner
Länk: Försvaret: Riv upp piratdomen
Samuelsson pekar på att tre av domarna i tingsrätt och hovrätt valt att vara medlemmar i föreningar med anknytning till upphovsrätt. – Det är föreningar som uttryckt sitt stöd i just den fråga som är uppe till prövning och att den ska lösas på precis det sätt som åklagaren och målsägandena säger. Det är inte opartiskt, de har en förutfattad mening i just den fråga som är uppe till prövning, säger Samuelsson.

Länk: Mininova and BREIN Clash in Court

Länk: MPAA Fires Three Anti Piracy Bosses
The MPAA’s anti-piracy division will not cease its activities though, but in addition to the layoffs it will remove the term ‘anti-piracy’ from its name and replace it with ‘content protection’.
Under their new name they will continue to go after the BitTorrent site isoHunt – whose owner they promised to hunt down for life – and other sites they believe are a cause of movie industry losses.

Länk: isoHunt asks court to legalize it’s operations

Om attacker mot Internetoperatörer
Länk: Pirate Bay-operatör överklagar

Länk: Vägrar följa IPRED-order

Länk: Australian ISP in court for not disconnecting users

Länk: Secret Anti-Piracy Treaty Turns ISPs into Pirates

Länk: IFPI Takes Telenor Pirate Bay Blocking Case To High Court

Länk: Government hints at ISP file-sharing crackdown

Fakta – efter mer än 10 år av pågående fildelning:
Länk: Ingen kris hos de små skivbolagen

Länk: Högkonjunktur i Konsertsverige

Länk: Den svenska kulturen blomstrar!

Länk: Den sista Sovjetindustrin

Länk: Top Earning Dead Celebrities List Revealed
Avlidna artister som – trots 10 år av pågående fildelningen – fortfarande drar in miljontals dollar om året till sina resp rättighetsinnehavare:

01 Yves Saint Laurent, 350 million dollars (£214 million)
02 Rodgers & Hammerstein, 235 million dollars (£144 million)
03 Michael Jackson, 90 million dollars (£55 million) !
04 Elvis Presley, 55 million dollars (£34 million) !
05 JRR Tolkien, 50 million dollars (£31 million) !
06 Charles Schulz, 35 million dollars (£21 million)
07 John Lennon, 15 million dollars (£9 million) !
08 Dr Seuss, 15 million dollars (£9 million)
09 Albert Einstein, 10 million dollars (£6 million)
10 Michael Crichton, 9 million dollars (£5.5 million) !
11 Aaron Spelling, 8 million dollars (£5 million) !
12 Jimi Hendrix, 8 million dollars (£5 million) !
13 Andy Warhol, 6 million dollars (£3.5 million)

Länk: Svensk spelbransch trotsar kris och växer

Om biografernas förestående död pga den sk illegala fildelningen:
Länk: 2008-08-07 Århundradets bästa biosommar!
Sommaren 2008 är så här långt den bästa biosommaren på 2000-talet. Med nära 1,7 miljoner besök på SF Bio under juni och juli är detta rekord och slår t o m förra årets rekordsommar med över 7 %.

Länk: Mamma Mia! årets dvd-skräll Om år 2008 mest fildelade film

Om Sveriges omsorg om medborgarnas integritet
Länk: Sverige får uselt betyg i personlig integritet

Länk: Integriteten eftersatt av lagstiftare

Länk: Upphovsrättsförslag möter hård kritik
Om EU direktivet (min fetstil)
Men EU:s direktiv berör enbart intrång på kommersiell skala, inte enskilda individer. Direktivet tar inte heller särskilt sikte på internet. Tvärtom anges tydligt att lagen inte får hindra yttrandefrihet, informationsutbyte eller skydd för personuppgifter, och som det står: ”inte heller på internet”.

Länk: Han saknar debatt om integriteten

EUs generaladvokat Juliane Kokotts uppfattning om IPRED
Länk: FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JULIANE KOKOTT
Jag kommer emellertid i det följande att visa att överföring av personrelaterade trafikuppgifter enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om dataskydd vid elektronisk kommunikation endast är tillåten till behöriga statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder mot intrång i deras rättigheter inte är tillåten (min fetstil)

Om hur IPRED används i USA:
Länk: Fallet Jamie Thomas-Rasset

Länk: Fallet Joel Tennenbaum

Länk: Anti-Piracy Outfits Demand Cash Without Proof

IPRED i Finland:
Länk: Ipred stoppar inte fildelning i Finland
Ett av många exempel på finländare som fått betala dryga skadestånd är en man i 50-årsåldern på Åland. Hans fru och son laddade ner låtar från internet, men förstod inte att de samtidigt gjorde musiken tillgänglig för andra.I den utredning som en upphovsrättsorganisation gjorde visade det sig att familjen fildelat 13 000 låtar. Mannen själv hade inte gjort något, men eftersom han stod som innehavare av internetabonnemanget blev han ersättningsskyldig.– Summan de vill att jag ska betala är 4 900 euro, sade mannen till tidningen Nya Åland i våras

 

 

IPRED – Fildelning och Stefan Sauk

Skådespelaren Stefan Sauk försvarar en odemokratisk lag

Återigen får en kändis bre ut sig i Aftonbladet och sprida särintressenas propaganda och som vanligt mals dom gamla argumenten om och om igen. – Under himlen inget nytt. – Redan i TVn försökte Sauk att vara ”pedagogisk” – men allt han lyckades med var att framställa sig själv som en dryg besserwisser som inte visste vad hand talade om. – Likaså får han oemotsagd gå på i Aftonbladet. – Låt oss syna hans argument:

Visst, det är tydligen olagligt men alla andra laddar ju ner och det händer ingenting så varför skulle inte jag kunna göra det
Låt oss konstatera att fram till 2006 så var det fullt lagligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material. – Först när fd justitieministern Bodström ändrade lagen – helt ovanför huvudena på folket och utan hänsyn till då 1 miljoner fildelare blev nedladdning av upphovsrättsskyddat material olagligt. – Sauk försöker att framställa det hela som om nedladdningen har varit ett brott från begynelsen
. Jag vill också hänvisa till ett tidigare inlägg från mig: IPRED och fildelning i ett historiskt perspektiv som förklarar närmare varför människor fildelar och varför majoriteten inte som Sauk anser att det skall klassas som ett brott.

Och när vi sen vant oss vid att det är OK att ladda ner gratis så är det klart att det blir liv i luckan när vi plötsligt ska tvingas följa lagen och dessutom måste börja betala för det vi plockar åt oss.
Här använder Sauk sig av sin ”pedagogiska retorik” när han beskriver fildelning som ladda ner gratis – och ger sken av att det finns några onda krafter därute som förser oss alla med gratis material och att allt fildelarna gör är att plocka åt sig. – Sauk inser inte att fildelning är en social företeelse där miljoner enskilda människor över hela världen utan några som helst kommersiella vinstintressen byter filer med varandra. -

Lagen om upphovsrätt, copyright och även mönsterskydd har tillkommit av ett enda skäl, nämligen att skydda upphovsmannens material från något.
Här ljuger Sauk oss rätt upp i ansiktet – Upphovsrättens – och övriga sk immateriella rättigheters främsta och samhälleliga syfte är att stimulera kreativiteten i samhället. – Att upphovsmännen har fått ett skydd är endast ett sätt för att uppfylla själva syftet. – Sauk diskuterar överhuvudtaget inte att upphovsrätten skall balanseras så att allmänhetens intresse att ta del av information bör stå i rimlig proportion till upphövsmannens intresse att kunna tjäna sitt levebröd på sitt arbete. – När nu intresseorganisationer börjar missbruka upphovsrätten för sina egna dunkla syften – då är det dags att omprova den med allmänhetens bästa för ögonen. – Precis som vi har en allemansrätt – som inkräktar på markägarnas äganderätt för allmänhetens bästa – så bör vi och kan vi ha en digital allemansrätt som helt avkriminaliserar fildelning som sker utan kommersiella vinstintressen – framförallt när det inte går att bevisa att det överhuvudtaget inkräktar på kreatörernas upphovsrätt annat än på eventuella principiella grunder.

Sedan tillägger Sauk snusförnuftig till Man kan vrida och vända på rumpan tills man ser ut som en skruvmakaron, en lag är en lag, ett brott är ett brott och stöld är stöld. I alla fall så länge det finns en lag. Punkt slut. – Om en lag är en lag – varför har då upphovsrättslagen överhuvudtaget ändrats 2006? – Sauk visar också att han inte har en susning om lagen när han påstår – stöld är stöld – ett argument som har plockats sönder och överbevisats att inte överensstämma med sanningen otaliga gånger – men ändå verkar det ha gått Sauk helt förbi eller så försöker han helt medvetet lura läsarna. – Att skriva upphovsrättsintrång är upphovsrättsintrång ger antagligen inte lika många applauder och uppskattande blickar från hans arbetsgivare?

En annan sak är att ingen överhuvudtaget har kunnat bevisa att den ”illegala fildelningen” i någon nämnvärt utsträckning skadar någon. – Alla som diskuterar och ivrar för upphovsrätten och som försvarar IPRED verkar aldrig kunna hänvisa till några som helst larmrapporter – forskningsresultat eller hårda fakta som kan stödja deras påståenden. – Därför kan man fråga sig varför en aktivitet som inte skadar någon – dvs – inte upphovsmän – inte filmindustrin – inte kulturen etc – överhuvudtaget kan betraktas som ett brott? – Ja t om ett brott av den digniteten att man idag behöver instifta en speciallag som för första gången i svensk rättshistoria ger privata särintressen befogenheter som vida överstiger dem polisen har idag. – En lag som dessutom idiotförklarar svensk polis och rättsväsende – Budskapet är ju att dessa var för inkompetenta att klara jobbet.

en kreatör ska ha lika rätt som alla andra att få betalt för sitt arbete.
Självklart skall en kreatör ha rätt att få betalt för sitt arbete – Skyddet bör därför gälla sådana situationer där piratkopior görs i kommersiella syften och där upphovsmannen bevisligen lider en förlust när hans arbete säljs för halva priset på gator och torg. – Men ”illegal fildelning” är närmast att betrakta som att kopiera låtar från en väns nyinköpta skiva till kassettband. – Det går lite fortare – med bibehållen kvalitet och vännerna är fler – men principen är detsamma – Kan Sauk med handen på hjärtat säga att han aldrig har ägnat sig åt den sortens aktiviteter i sin ungdom? – Sauk måhända vill hänvisa till att man förr betalade en kassettbandskatt – men vi har under flera år redan haft en extra skatt på alla digitala minnen – dvs hårddiskar – CD – DVD – minnespinnar etc.

Sauks retorik om eller det kanske är så att kreatörer ska behandlas som en lägre stående ras med inskränkta demokratiska rättigheter i samhället. klingar också illa med verkligheten – Populära artister och andra framgångsrika typer av upphovsmän tillhör en mycket privilegierad skikt i samhället som inte bara har årsinkomster långt utöver vad genomsnittssvensken har utan även kan gona sig i berömmelsen och allmänhetens uppskattning och beundran. – Inte heller kan Sauk påstå att han värnar och tänker på dom nya upphovsmän – dessa fildelas i liten omfattning eller inte alls – så den ”illegala fildelningen” kan knappast vara orsaken till någon som helst ekonomisk skada för dem. – Sauk ägnar sig åt en retorik – som lätt kan genomskådas.

Dessutom ser verkligheten faktiskt annorlunda ut. – Det råder ett positivt samband mellan graden av fildelning och graden av kommersiell framgång. – Dessa går faktiskt hand i hand. – Se på filmen ”Lord of the Rings – the Return of the King” (2003) – Filmen var redan på ett tidigt stadium genom tidernas mest fildelade film men trots det också genom tidernas största kassasuccé och DVD-boxen har slagit alla försäljningrekord. – Samma sak gäller en mer aktuell film – ”Mamma Mia” – den fildelas flitig – men drar ändå fulla hus – soundtracken och DVD-boxen säljs som smör – På samma sätt är det med musiken – artister vars musik fildelas mest – är också dem som säljer bäst och visa versa. – Ja – t om musik från populära artister som redan har lagd av (ex. Abba – Roxette) eller redan är avlidna (ex. Gärdestad – Skogman) drar fortfarande in stora summor till sina respektiva rättighetsinnehavare trots
att musiken har varit fritt tillgängligt via fildelningsnätverken under åratal. – Hur förklarar Sauk detta?

Sauk tar till ett ohederligt skamgrepp i debatten – när han jämför fildelning för privatbruk med att gå in till grannen och sno hans nya plasma-TV och säga: ”men var inte ledsen, jag ska bara använda den själv, det är för privat bruk, jag ska inte sälja den vidare. Hej då, God Jul”! – Löjligare och osakligare argument finns knappt. – Det kommer närmare sanningen om grannen kommer på besök och vi tittar på min nyinköpta film – Jag tillåter sedan grannen att göra en kopia av min film till en minnespinne eller bränna den till en egen DVD – Skillnaden mellan sno TVn och mitt exempel är som synes himmelsvid. – Hela härrängen att ”sno plasma TVn” har som enda syfte att vinna över läsare – som inte är så insatta i problematiken – på sin sida. – Ingen fildelare går in i någon upphovsmans dator för att sno – utan fildelning sker alltid mellan enskilde personer och med omsesidig konsensus

Ett annat av Sauks idiotier är att redogöra för en som tillfrågades på gatan. – Är det saklig? – Människor på gatan kan häva ur sig vad som helst – Säkert kan lika många på gatan häva ur sig idiotiska påståenden om Sauk utan att det behöver betyda någonting. – Sen övergår Sauk till att veva samma gamla propagandavisa som vi alla har hört förut – och precis som vanligt utan att kunna hänvisa till några som helst bevis. – Sauk bara antar att den ”illegala fildelningen” betyder ekonomoiska förlusterför upphovsmän – men han har – lika lite som övriga upphovsrättsivrande debattörer – några bevis i form av larmrapporter eller forskningsresultat som kan stödja hans uppfattning – All tillgänglig forskning tillbakavisar med bestämdhet alla hans osakliga propagandaklyschor åt intresseorganisationers vägnar – Sauk bör helt enkelt ses som ytterligare en av deras oseriösa propagandahantlangare – inget annat. – All Sauks lama orerandet – som t ex Kära medmänniska, för det första är det aldrig OK att sno någons pengar, för det andra är det inte Madonnas pengar du snor i första vändan, det är pengar som ska betala löner till alla andra som arbetar i skiv- och filmindustrin. Det är pengar som ska gå till nya produktioner, och pengar som ska gå till att utveckla nya talanger. Pengar som ska göra att passare, elektriker, fotografer och alla de som pressar cdskivor också ska ha rätt att kunna leva på sina arbeten och få en lön som alla andra. – är som att be för sin sjuka mor. – Så länge Sauk inte kan bringa i bevis att den ”illegala fildelningen” verkligen åsamkar någon skada faller alla hans argument platt på marken.

Sedan försöker Sauk raljera över kontrollsamhället – Vi är redan kontrollerade menar han – Det kan måhända vara sant – men lägg märke till att vi i alla dessa fall som Sauk tar upp – frivilligt har accepterat kontrollen – Utan konsesus i samhället får staten aldrig tillåtas att påtvinga människorna en kontroll – för vilka heliga ändamål må vara. – Det är en hörnsten i ett demokratisk samhälle – som Sauk nu så lättvindig avfärdar som löjligt. – Man kan lugnt påstå att en majoritet av folket motsätter sig IPRED.

Se hur lagen missbrukas i Storbritannien (tyvärr bara på engelska)

Sauk visar också upp en skrämmande okunskap om the Pirate Bay som han jämför med en godisbutik. – Använder inte Sauk sig av Google (om han överhuvudtaget kan handskas med en dator)? – The Pirate Bay är precis som Google en sökmaskin som plockar fram vad en användare söker. – Lika lite som Google lägger moraliska synpunkter på materialet det hittar åt användaren – lika lite gör the Pirate Bay det. – Det går lika bra att använda sig av Google för att hitta dessa sk torrents som av The Pirate Bay – men det är avgjort smidigare att använda sig av det sista. – Kanske Sauk behöver gå en grundläggande Internetkurs först innan han så bestämt och ”pedagogisk” uttalar sig om saker han egentligen inte begriper.

IPRED och fildelning i ett historiskt perspektiv

Precis som förr står vi idag inför inträdet till en ny era – den digitala eran.

Fildelning kan aldrig vara fel eller brottslig – På vilket sätt skulle det vara brottslig att byta filer utan några som helst vinstintresse (internet)vänner emellan? – Ja – jag anser t om att det är en mänskligt rättighet att kunna göra det (yttrande- och informationsfrihet) – Upphovsrättsfrågan har kapats av amerikansk dominerade intresseorganisationer som har fått tolkningsföreträde i allt som rör upphovsrätt och det som kallas den ”illegala fildelningen”. – Det är inte förvånande att IPRED är en nästan direkt kopia av den lag som RIAA i USA har missbrukats under åratal för att få människor – med hot om rättegång – att betala höga ”bötesbelopp” – Vilken vanlig människa har tid – ork – kunskaper och dom ekonomiska resurser för att våga ställa upp mot ekonomisk och politisk starka bolag med dom bästa advokaterna anställda för att försvara sin rätt?. – De flesta inser nog att sådant skulle vara ett självmordsuppdrag.

Upphovsrätten instiftades för att främja skapandet och kreativiteten i samhället – inte för att i huvudsak amerikanska bolag skall överleva ett nytt slags tekniskt samhälle – Fildelning har funnits i 10 år nu och det enda don amerikanska skiv- och filmbolag har gjort är att lobba politiker – utnyttja sina politisk korruppta kontakter i USA för att utöva politiska påtryckningar på dom olika regeringarna i Europa och spela ut olika nationer mot varandra – Dessa intresseorganisationer har ljugit – fifflat med statistik och idag försöker de framställa sig som upphovsmännens försvarare. – Av alla hundratusentals dollar de har fått in från sina slaktoffer i USA har inte en spänn tillfallit någon upphovsman – Upphovsrättens var aldrig menat att missbrukas för att jaga en stor del av den egna befolkningen. – Så vid jag kan se så fyller inte upphovsrätten sin funktion längre utan den finns numera till för att hålla multinationella skiv- och filmbolag vid liv. –

Allt tal om att man värnar upphovsmän är bara dimridåer. – Man behöver bara undersöka till vilken grad upphovsrätten är till upphovsmännens fördel för att förstå varför dessa aldrig har protesterat själva under organiserade former – varken här eller utomlands. – Allt intresseorganisationerna har kunnat göra är att mobilisera ett litet fåtal av redan mycket privilegierade medlöpare som som helt oemotsagd och utan krav på fakta eller källhänvisningar har fått sprida deras propaganda

Fildelning är en delfråga i ett samhälle i snabb teknisk omvandling – från den industriella eran in till den digitala eran. – Omvandlingen sker i en mycket snabbare takt än när vi stod i början av den industriella eran. – Precis som idag kunde man då också lägga moraliska och ekonomiska aspekter på hur maskinerna slog ut hela yrkesgrupper och berövade dem deras inkomst – Idag tänker man inte längre på vad folk då hade att utstå – Vi tar det industriella samhället för givet. – Den digitala eran som fortfarande befinner sig i sin linda har på motsvarande vis börjat att dels förändra samhällets sätt att producera information och dels ändrat människornas sätt att konsumera information.

Där t ex musik- film och nyhetsproducenter förr behövde dyra maskiner och/eller apparater och en massa anställda för att exempelvis producera musik – film och nyheter och stora distributionskanaler för att sprida produkterna – klarar man sig med relativ billiga digitala apparater idag – tydligast ser man hur man från pressens sida har digitaliserat produktionen av papperstidningar och till och med förser allmänheten med gratis on-line nyheter. – Även filmvärlden skulle aldrig har kunnat producera filmer som ”The Lord Of The Rings” utan massiv datorstöd – Vi har också fått en bloggvärld som på sitt eget vis producerar gratis information – ibland på ett bättre sätt än “gammalmedia” – På tal om ”The Lord Of The Rings” – den filmen har varit den mest fildelade filmen i historien – men den har samtidigt varit den största kassasuccen alla tider och DVD-boxen försäljningen har slagit alla rekord – Är den ingan annan som inser det positiva sambandet?

Människornas konsumtionsmönster – attityder och beteende har också ändrats – De har fått verktyg som inte bara låter dem ta del av en hel ny värld fylld av en oändlig massa (gratis) information – utan även oanade kontaktmöjligheter. – Det är därför inte förvånande att människorna idag fildelar – producerar musik själva – skapar bilder och film etc som de lägger ut på Youtube – Flickr – och håller på med chatt – email – Facebook mm. – Det är inte heller förvånande att det hela tiden dyker upp nya tjänster och program som förser människorna med – ytterligare fiffiga och oftast gratis verktyg som ger dem än fler nya möjligheter. – Ger man allmänheten tillgång till sådana verktyg och möjligheter bör man inte förvånas över att de hittar egna och oväntade sätt att utnyttja tekniken

Att därför i tid och otid jämföra det som sker på internet med den reella världen är lönlöst eftersom en helt annan kultur råder på Internet – där gratis är ett honnörsord snarare än något som skall associeras med något brottsligt – Det är en naturlig utveckling och att försöka stoppa den genom att kriminalisera och jaga dom idag 2 miljoner helt vanligt hederliga svenska verkar en aning overkill minst sagt – Sverige är en av dom mest digitalt utvecklade länder – Majoriteten av folket har åtminstone en internetuppkopplad dator i hemmet och alla dessa konsumenter förväntar sig mer eller mindre att information på internet skall vara fri och gratis. – Vi har 2 miljoner fildelare bara i Sverige idag – om kanske 2 år kan vi vara uppe i det dubbla antalet. – Hur och varför skall man stoppa dem? – Och varför skall man fördöma det? – Människorna känner instinktiv på sig att fildelning utan ekonomiska intressen aldrig kan vara brottslig och fel – framförallt när ingen har kunnat presentera några som helst rapporter om verkliga negativa konsekvenser.

Självklart måste ovanstående utveckling – precis som förr – få effekt på dels gamla strukturer och yrkesgrupper och dels på lagstiftningen. – Strukturer som inte kan/vill anpassa sig till den digitala eran och som kämpar för att behålla status quo kommer att förpassas till historiens soptipp – likaså kommer vissa yrkesgrupper kanske att försvinna – men ersättas med nya – Poängen är – att utvecklingen som sådan inte går att stoppa. – Inte med moralkakor – och inte med en lagstiftning som bemödar sig att behålla det gamla istället för att omfamna det nya – Även om den ”illegala fildelningen” skulle tvinga alla musik- och filmbolag i konkurs och alla biografer skulle vara tvungna att stänga (något som inte kommer att hända i en nära framtid) – så skulle det alltid dyka upp helt nya entreprenörer som kan hitta nya vägar att kapitalisera människornas ständiga behov av underhållning. – Det kommer också alltid att finnas ett övermått av artister – musiker – kompositörer – författare – filmmakare m fl som vill skapa kultur – och de framgångsrika av dem kommer även i den nya världen kunna skaffa sig goda inkomster.

Det enda rätta man kan göra är att släppa all fildelning – dvs både upp och nedladdning som sker utan kommersiella intressen – fri!! – Man kan sedan – säg efter en 5 års period – undersöka om det har uppstått några negativa konsekvenser för samhället och om så är fallet på nytt justera upphovsrätten
om det behövs – Det som sker idag är att lagen försvaras med lösa påståenden utan att någon regeringsrepresentant har kunnat presentera några rapporter eller forskningsresultat som kan legitimera den föreslagna IPRED eller den häxjakt som pågår mot 2 miljoner vanliga jobbare – studenter och tonåringar. – Trots 10 år av fildelning finns det helt enkelt inga hållbara bevis som kan länka den ”illegala fildelningen” till några negativa samhällskonsekvenser överhuvudtaget – inga problem för samhället i stort – inga negativa ekonomiska konsekvenser för upphovsmän – inte för filmindustrin eller biografbeståndet – inte för bokförlag etc. – vilket bara understryker hur vår regering helt har kapitulerat för dessa – i huvudsak amerikansk dominerade intresseorganisationerna och nu skall stifta en lag som enbart legitimeras med svepande formuleringar utan förankringar i relevanta fakta!

Tillåt all fildelning utan ekonomisk vinning nu!

Lyssna på folkets krav!!

Det enda argument regeringen egentligen har för att vilja genomföra IPRED är att de vill värna upphovsrätten. – Det är mantrat som återkommer hela tiden. – Upphovsrättslagstiftningen som sådan har sitt ursprung i en misstro mot marknadens innovationsmekanismer – det explicita syftet med upphovsrätten var i begynnelsen att främja skapande och kreativitet genom att ge upphovsmannen ett statligt skyddat monopol på det skapade.

Vad vi ser idag är – att det trots 10 år av ”illegal fildelning” inte finns någon som helst brist på skapande eller kreativitet. – Inte heller kan man på något sätt visa att de som skapar – dvs de så kallade ”kreatörerna” – på något sätt lider ekonomiska förluster på grund av den. – Därför bör det inte finnas några egentliga invändningar kvar för att tillåta den ”illegala fildelningen”. – Lägg också märke till att Tyskland i princip redan har gått den vägen – om än i begränsad men ändock generös omfattning. – Kan Tyskland – så kan vi. – Allt tal om att ”det inte går” eller att ”vi måste” bottnar i ovilja och/eller okunskap.

Frågan är också hur länge man kan gå emot en stadig växande skara människor som ägnar sig åt ”illegal fildelning”. – När Bodström i 2006 skärpte upphovsrättslagen – fanns det runt 1 miljon svenska fildelare. – Idag är antalet över 2 miljoner och erfarenheterna från andra länder där man har lagar liknade IPRED – dvs Finland – Danmark – Storbritannien och USA ger förhanden att laginsatser mot den ”illegala fildelningen” knappast har någon verkan alls – Antalet fildelare växer stadigt och ny anonymiserande teknik finns runt hörnet. – Majoriteten av folket i de industrialiserade europeiska länderna – och så också i Sverige – känner instinktiv att det är helt uppåt väggarna att kriminalisera människor för att de broderligt och utan eknomisk vinning delar filer med varandra och där ingen än så länge på ett trovärdigt sätt har kunnat visa några som helt negativa konsekvenser som kan härledas från fildelningsaktiviteterna.

När kommer antalet fildelare bli så stort att situationen blir ohållbar? – När vi har fått 3 miljoner ”kriminella” fildelare – 4 miljoner? – Kan man då verkligen fortsätta att kriminalisera vanliga medborgare enkom för att skydda – i huvudsak amerikanska – skiv- och filmbolag? – Ingen regering kan i längden gå emot en så stor del av den egna befolkningen. – Att lagstifta mot det allmänna rättsmedvetandet urholkar också förtroendet för dom styrande med allvarliga konsekvenser för demokratin. – Det svenska folket har under lång tid litat på sina styranden och utan protester accepterat deras beslut – men ständigt återkommande folkstormar mot en del mindre kloka och lyckade beslut visar tydligt att förtroendet har minskat betydligt. – Jag tänker alltid på det svenska folkets tålamod som på en upp och nedvänd ketchupflaska. – Först kommer inget – fortfarande inget – och plötsligt kommer allt på en gång. – Personligen tror jag att det svenska folkets tålamod är på upphällningen och att de misstror de styranden för att dessa titt som tätt vänder blicken och spetsar öronen åt helt fel håll.

Regeringen skadar sig själv med sin halsstarriga hållning i upphovsrättsfrågan. – Deras egna ungdomsförbund har redan påpekat att regeringen håller på att tappa förtroendet hos dom unga och att det i förlängningen kan få stora negativa konsekvenser för alla politiska partierna som nu vänder dem ryggen till. – Dessa unga och även en stor del av den äldre generationen är emot alla dessa ständiga kontroll- och sanktionsförslag som regeringen vill genomföra mot den egna befolkningen och de vägrar att bli stämplade som brottslingar.

Det är nedslående att regeringen hela tiden så fast har litat på alla dessa grundlösa ”fakta” de får från – i huvudsak amerikansk dominerade – intresseorganisationer som Antipiratbyrån och IFPI – och helt ignorerar alla motargument som gång på gång har kunnat tillbakavisa i princip alla dessa påståenden. – Det är också anmärkningsvärd att annars så kloka och eftertänksamma svenska politiker inte inser faran med att dels gång på gång rucka på medborgarnas rätt till integritet och dels att slå dövörat till för folkets krav på en kursändring. – Det är verkligen dags för en radikal ändring av hur politik skall bedrivas i Sverige – politikerna borde på nytt börja lyssna på folket och för att travestera Obama:

What began as a whisper at the end of the 90s – has swelled to a chorus of miljons calling for change – It’s a chorus that can not be ignored – a chorus that can not be detered

Se det som en tidens tecken – precis som Bob Dylan sjung på 70-talet – the times they are a-changing – så blåser förändringens vindar på nytt. – Internet har ändrat folkets medvetande och attityder och de som försöker motverka dem kommer så småningom att sopas bort. – Historien lär oss att det inte går att motverka dom samhällsförändringarna som sker pga en ny och revolutionerande teknikutveckling. – Man brukar ibland tala om den förlorade generationen i samband med äldre som inte har lärt sig något om den digitala tekniken. – Min förhoppning är att inte majoriteten av dom styrande är del av dom. – Vi behöver kunninga – framsynta och framförallt modiga politiker som kan stå emot alla påtryckningar från USA och deras intresseorganisationer i Sverige och se till folkets intressen istället.

Min uppmaning till dem är: Tillåt all fildelning utan ekonomisk vinning nu!

Interessanta länkar:
Sverige får uselt betyg i integritet
Integritet behöver hjälp a grundlag
Alliansens ungdomsförbund ratar IPRED-lagen
Öppet brev från ungdomsförbunden till Alliansen
Siffror, siffror-
Upphovsrätt och Äganderätt

Stjärnartister för IPRED i DN-debatt – fildelning

I DN Debatt försöker nu ett ”uppbåd” av stjärnartister skapa opinion för den föreslagna IPRED lagen. – Det är följande stjärnartister och potentiella ”fattiglappar” det gäller:

Torbjörn Flygt (författare) – Åsa Larsson (författare) – Björn Ranelid (författare) – Dick Harrison (författare) – Peter Englund (författare)

Lena Koppel, regissör – Colin Nutley, regissör – Kjell Åke Andersson, regissör – Måns Herngren, regissör – Hannes Holm, regissör

Joakim Nätterqvist, skådespelare – Stefan Sauk, skådespelare – Peter Dalle, skådespelare (årsinkomst 1.554.800kr) – Mikael Persbrandt, skådespelare (årsinkomst 351.600kr)

Rikard Wolff, artist (årsinkomst 359.100kr) – Martin Rolinski, artist – Jakob Samuelsson, artist – Monica Borrfors, artist – Niklas Strömstedt, artist (årsinkomst 1.881.700kr)

Henrik Rongedal, artist/låtskrivare – Magnus Rongedal, artist/låtskrivare – Jill Johnson, artist/låtskrivare Per Gessle, artist/låtskrivare (årsinkomst 5.674.600kr) – Eva Dahlgren, artist/låtskrivare (årsinkomst 1.197.500kr) – Jacob Widén, artist/låtskrivare – Eric Lantz, artist/låtskrivare – Oscar Kempe, artist/låtskrivare – Magnus Sveningsson, artist/låtskrivare – Joey Tempest, artist/låtskrivare – Lisa Miskovsky, artist/låtskrivare –

Fredrik Thomander, artist/låtskrivare/producent – Matti Alfonzetti, artist/låtskrivare/producent

Lasse Tennander, musiker/kompositör/textförfattare

Georg Riedel, musiker/kompositör – Ulf Dageby, musiker/kompositör

Martin Ehrencrona, musiker/producent

Claes Janson, exekutör och tolkare

Alla dessa befinner sig nu vid ruinens brant pga den ”illegala fildelningen” – Någon som verkligen tror det? – Som ni ser har jag för vissa i listan kunnat spåra deras årsinkomster för 2007 (källa: Så mycket tjänade kändisarna) – Fattiglappar? – yeah right!!

Som jag ser det handlar det enbart om mycket vill ha mer. – Vad är det för fel på dessa giriga och odemokratiska människor egentligen?

Intressanta länkar:
Alla bör respektera fakta

Kulturarbetare – IPRED och fildelning

Tror Rolinski – Guillou – Ulveus – Wiehe – Marklund etc verkligen att de tillhör arbetarklassen?

Nu har ett litet gäng ”kulturarbetare” fått tala ut om fildelning och IPRED – den föreslagna lagen som också kallas för Antipiratlagen. – I en artikel i SVD beklagar några av dessa ”kulturarbetare” sig för allmänheten att de – enligt egen utsago – förlorar högar med pengar pga den ”illegala fildelningen” och att deras intressen absolut rättfärdigar det integritetsintrånget och den rättsosäkerhet lagen kommer att innebära för åtminstone 2 miljoner svenska jobbare – studenter och tonåringar.

Jag har ofta undrat vilket geni som har myntat begreppet ”kulturarbetare” – Vad vill dessa människor egentligen? – Vill de att vi skall associera dem med arbetare som bor i hyreslägenheter och som knappt få lönen att räcka till ett drägligt liv?

Dessa människor tillhör långt ifrån vanlig arbetarklass – de tillhör i själva verket ett mycket privilegierat skikt i vårt samhälle som i folkmun oftast kallas för kändisar. – Gnällspikar som exempelvis Rolinski – Guillou – Ulveus – Wiehe – Marklund etc tjänar långt mer än vilken välbetalt arbetare som helst. – De arbetar av egen fri vilja med det de älskar att göra – och de får mycket uppskattning och berömmelse. – Dessa människor skulle aldrig drömma om att beblanda sig med vanliga arbetare – utan de har sina egna vattenhåll där en vanlig arbetare inte behöver göra sig något besvär.

Dessa människor kan jämföras med entreprenörer – dvs en som av egen fri vilja väljer att starta ett eget företag. – Kan en entreprenör komma och klaga att han måste få betalt för sitt arbete när ingen köper de varor eller tjänster han försöker sälja – eller kräva att staten skall lagstifta så att hans företag skall klara sig? – I don’t think so!! – Så på vilket sätt skiljer dessa människor sig från oss vanliga dödliga? – Är ordet kultur i ”kulturarbetare” anledning nog för att få oss att svimma av beundran och genast vilja ge dem ytterligare privilegier? – Jag skulle säga till dessa människor – Get real!!!

Nu har dessa människor mage och komma och anklaga minst 2 miljoner fildelare för stöld – för att dessa – helt utan vinstintressen delar innehållet på sina hårddiskar med varandra. – Dessa ”kulturarbetare” är inte dumma – de kan mycket väl skilja mellan stöld och upphovsrättsintrång och mellan upphovsrätt och äganderätt. – Ändå väljer de att medvetet gå ut och anklaga fildelare för stöld för att få den mindre upplysta delen av allmänheten på sin sida.

En annan lögn som dessa ”kulturarbetare” gärna svänger sig med är hur synd det är om dem för att de gör så stora förluster pga den sk ”illegala fildelningen” – Ingen av dessa välbeställda ”kulturarbetare” har dock någonsin lagt papperna på bordet och visat hur illa de ligger till rent ekonomisk och hur deras usla ekonomi helt och hållet kan skyllas på den ”illegala fildelningen”. – Inte heller har de någonsin kunnat hänvisa till hårda fakta som exempelvis rapporter och/eller forskningsresultat som på något sätt kan stödja deras påståenden. – Hela deras trovärdighet bygger på kändisskapet och utan det är de bara ett gäng bortskämda gnällspikar som har låtit berömmelsen stiga dem åt huvudet.

Tyvärr var Alliansens politiker som var på plats inte mycket bättre. – De älskar tydligen att få frottera sig med kändisskapet och tappar då helt förnufted. – Skäms Cecilia Wikström (fp) och Hans Wallmark (m) som hellre ser till att en redan mycket privilegierad minoritet och av amerikanska bolag dominerade intresseorganisationer får som de vill och vända ryggen till 2 miljoner svenska medborgare som broderlig och utan ekonomisk vinning delar filer med varandra

Johan Pehrson – Antipiratlagen och fildelning

Johan Pehrson

Den 30 okt. framträdde Johan Pehrson som representant för Alliansregeringen i SVTs Debatt för att diskutera den föreslagna sk Antipiratlagen.

Vad innebär Antipiratlagen?
Den förslagna lagen har sitt ursprung i ett icke bindande EU direktiv kallat IPRED. – Alliansregeringen vill – även om inga sådana krav finns – ändå genomföra direktivet och till och med gå hårdare fram än nödvändig trots att EUs generaladvokat Juliane Kokott har uttalat sig om IPRED på följande sätt:
Jag kommer emellertid i det följande att visa att överföring av personrelaterade trafikuppgifter enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om dataskydd vid elektronisk kommunikation endast är tillåten till behöriga statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder mot intrång i deras rättigheter inte är tillåten. (min understrykning)

Förslaget kommer att innebära att multinationella storbolag via sina intresseorganisationer – för första gången i svensk rättshistoria får polisbefogenheter. – I Sverige är det framförallt Antipiratbyrån och IFPI som representerar dessa – i huvudsak amerikanska storbolag – som har stora ekonomisk intressen i att ”bötfälla” enskilda svenska Internetanvändare. – Förslaget är tänkt att fungera på följande sätt.

1. Det tillåter organisationerna att spionera på svenska Internetanvändares förehavanden och registrera sk IP-nummer. – Ett sådant nummer identifierar en enskild person som abonnent till en viss Internetanslutning. – Lägg märke till att fler personer än abonnenten kan ha möjlighet att utnyttja anslutningen på en och samma gång.

 

2. Vid misstanke om ”upphovsrättsintrång” kan en intresseorganisation vända sig till en domstol för att få tillstånd att få ut abonnentens personuppgifter. – Man behöver då endast visa upp minimala bevis för att ett intrångsbrott har ägd rum och eftersom ingen annan part är inblandad – har domstolen bara att gå efter de ”bevis” som organisationen  presenterar

 

3. Efter att ha fått tillstånd kan bolaget sedan vända sig till den aktuella Internetoperatören och kräva att få abonnentens personuppgifter utlämnade.

 

4. Med hjälp av dessa uppgifter kan organisationen sedan skicka en ”varning” till abonnenten. I Danmark har ett sådant varningsbrev bestått i en omedelbar stämningsansökan på ungefär hundratusen kronor, med ett erbjudande om att stämningsansökan kommer att läggas ned ifall abonnenten betalar halva beloppet inom kort tid. Dessa stämningar har typiskt lämnats in före stora helger som jul och nyår, så att deadline för att betala i praktiken bara varit ett par dagar.

 

5. Ifall abonnenten vägrar att gå med på detta kan organisationen stämma abonnenten i ett civilmål där:
   • beviskraven är betydligt lägre än i ett vanligt brottsmål
   • den anklagade själv måste bekosta sitt försvar och i fall av en fällande dom – även motpartens kostnader.

Johans uttalanden i debatten
I debattens inledning börjar Johan med att tala om äganderätt och man kan då omedelbart ifrågasätta Johans trovärdighet när han som jurist medvetet förväxlar upphovsrätt med äganderätt för att på så sätt få tittare – som inte är så insatta i begreppen – på sin sida. – Ett mycket ohederligt sätt att debattera helt enkelt.

Därefter talar Johan om egendom och jämför en upphovsrättsskyddat fil som en person har köpt och gratis delar med sig till andra med en stulen gräsklippare. – Lägg märke till att Johan deltar i debatten som regeringens expert i fildelningsfrågan men att han inte verkar kunna skilja mellan materiella och immateriella ting och att han använder begreppet stöld (ett begrepp som enbart används när det är frågan om materiella ting) istället för  upphovsrättsintrång för att vinna tittarnas sympatier.

Johan försöker också att skapa intrycket att det hela är en strid mellan – vad han kallar kulturskaparen och den enskilde som har laddat ned en upphovsrättsskyddat fil. – Återigen tar Johan till skamgrepp eftersom tvisten aldrig kommer att stå mellan 2 enskilda personer utan alltid mellan stor organisation med oerhörda ekonomiska- och andra resurser å ena sidan och en enskild person som knappast har tid, ork, dom rätta kunskaper och dom ekonomiska resurser att försvara sig å andra sidan. – Det blir då inte särskild förvånande om den enskilda hellre betalar det av organisationens krävda ”bötesbeloppet” – än att våga ta striden i ett civilmål. – Rena utpressningssituationen alltså. – Johan undrade också uppfodrande i vilka länder dessa privata särintressen har utpressat enskilda personer och Johan behöver då bara titta hur det går till  i USA – där Johans syn på rättvisa verkar ha sina rötter – för att se hur branschen där härjar fritt och med hot om rättegång utpressar enskilda på löpande band med sk ”john doe” förelägganden.

Johan menade också att den föreslagna Antipiratlagen enbart är till för att hitta och straffa dem som fildelar ”i massor”. – På nytt bänder Johan på sanningen eftersom den föreslagna lagen på intet sätt pekar ut de som fildelar ”i massor” som tilltänkta mål – utan vilken fildelare som helst kan falla offer för dessa privata organisationers godtycke. – Idag använder de flesta fildelare sig dessutom av bittorrent – en speciell fildelningsteknik – där det är omöjligt att avgöra om någon fildelar ”i massor” utan där man bara kan se hur många som delar på en enda fil.

Johan försvarade statsminister Fredrik Reinfeld som förre valet lovade att inte jaga en hel ungdomsgeneration. – Johan menade att det inte längre är staten som kommer att stå för jagandet om lagen genomförs utan att det i så fall blir dom stora multinationella bolag istället. – På så sätt kommer regeringen undan:

1. ansvaret för hur minst 2 miljoner svenska fildelare (och inte 1 miljon som nämndes i programmet) kan komma att behandlas
2. kostnaderna för polisutredningar – advokat- och
   rättegångskostnaderna

Att man kränker minst 2 miljoner svenska medborgares rätt till integritet och allvarlig försvagar deras rättsäkerhet i processen bryr sig varken regeringen eller Johan Pehrson sig särskild mycket om. – Allt sedan fildelning blev en het fråga i Sverige har regeringen (både den förre och den nuvarande) enbart lyssnad på dessa multinationella bolagens propaganda och alltid lagstiftat i deras fördel.

Ett annat ”argument” som Johan förde fram var att det vore orimligt att ett ”garageband” som har spelat in en skiva skulle bli berövat sina inkomster pga att skivan skulle bli kopierat i massor på Internet. – Faktum är att alla Johans argument där han ömmar för enskilda ”kulturskapare” inte har några som helst stöd i verkligheten. – Trots 10 år av ”illegal fildelning” finns det inga oberoende rapporter eller forskningsresultat som på något sätt kan stödja uppfattningen att den ”illegala fildelningen” åsamkar samhället el
ler alla dessa ”kulturskapare” någon ekonomisk skada alls. – De vars alster fildelas mest är också de som säljs bäst i den kommersiella världen och vice versa. -  Inte heller den svenska filmindustrin lider av den ”illegala fildelningen” – Johan ägnar sig som vanligt åt rena spekulationer!

En annan myt som Johan vill få oss att tro är att tusentals nedladdningar av en enda låt kan betraktas som verkliga förluster för branschen. – Naturligtvis är Johan mycket medveten om att det endast handlar om fiktiva förluster – Majoriteten av dagens ungdomar har exempelvis tusentals låtar lagrade i sina MP3-spelare och Johan vet mycket väl att dessa ungdomar aldrig skulle ha köpt bråkdelen av dem om inte fildelning hade funnits. – Dessutom lägger konsumenterna ned lika mycket pengar om inte mer på musik (och biobesök) som förre fildelningseran – även om det inte är enbart på CD-köp. – Människorna spenderar allt mer på konserter och andra ”musikupplevelser” istället.

Upphovsrätt var ordet som Johan upprepade gånger nämnde – precis som om begreppet i sig kunde berättiga till vilka övergrepp på vanliga svenska medborgare som helst. – Låt oss konstatera att det aldrig har varit meningen att stora organisationer skall kunna missbruka upphovsrätten till att jaga hundratusentals helt vanliga jobbare – studenter och tonåringar vars enda ”brott” är att de utan vinstintressen – utbyter filer med varandra. – Upphovsrätten bör i första hand vara ett skydd mot kommersiellt upphovsrättsintrång – dvs mot sådana upphovsrättsintrång där vinstintressen är inblandade. – Skall rättighetsinnehavare – dvs dessa multinationella bolag – verkligen ha tolkningsföreträde i upphovsrättsfrågan – och har 2 miljoner svenska medborgare ingen talan alls?

Vad glädje har det svenska folket av politiker och ”experter” som Johan Pehrson – som varken vill se fakta eller höra några andra argument än de som presenteras för honom av stora – och i huvudsak amerikanska ekonomiska intressen. – Som måste ljuga och förvränga sanningen i hopp om att få medhåll för sina åsikter – Det är hög dags att folket säger sitt och röstar bort dem som sätter utländska ekonomiska intressen förre svenskarnas rättsäkerhet och integritet!

Intressanta länkar:
EUs generaladvokat Juliane Kokott uttalanden om IPRED (Läs framförallt punkt 3 i inledningen)
Integriteten bör grundlagsskyddas
Nästan varannan vill tillåta fildelning
Ingen kris hos dom små skivbolagen
Fildelning inget hot mot biobranschen
Fildelning minskar inte skivförsäljningen

Fildelning: Är Sverige redan en lydstat till USA?

Idag rapporterar IDG att regeringen har lagt fram ett nytt lagförslag för att beivra den ”illegala fildelningen”.

Lagförslaget liknar i stora delar den lag som har varit verklighet i USA under åratal. – Regeringen har med förslaget återigen vikit sig för dom amerikanska särintressenas krav och asidosatt minst en miljon (och ökande i antal) svenska medborgares rätt till integritet och rättssäkerhet.

Alltsedan den amerikanska musikindustrin lyckades med att sänka Napster har de bemödat sig om att skapa starka intresse- och propagandaorganisationer i de flesta europeiska länder – i Sverige de ökända organisationerna Antipiratbyrån och IFPI.

Den amerikanska musikindustrin och den amerikanska filmindustrin har genom dessa organisationer inte bara försökt att genomföra amerikansk inspirerade lagar utan även en amerikansk inspirerad rättssyn i Sverige – Organisationerna förfogar över stora ekonomiska resurser som de använder för att lobba våra politiker och journalister och dessutom över högt uppsatta amerikanska politiska kontakter som välvillig utövar påtryckningar på europeiska politiker åt deras vägnar. – Vi ser nu vad deras verksamhet har resulterat i fram tills i idag.

1. Den förre justitieminister Bodström skärpte upphovsrättslagen utan hänsyn till att alla vanliga svenska jobbare – studenter och tonårigar som helt utan vinstintressen delade filer med varandra och som i ett slag blev kriminaliserade – enligt Bodströms egen utsago behövdes skärpningen för att kunna jaga dem som tjänade miljoner på fildelningen. – Inga sådana personer har dock någonsin påträffats/åtalats – lagen har enbart används mot enstaka enkilda personer.

2. Den förre justitieminister Bodström beordrade tillslaget mot the Pirate Bay efter påtryckningar från USA. – Bodström har förnekat ministerstyre men vi alla vet bättre.- Dokumentationen om vad som hände innan tillslaget talar sitt tydliga språk. – Som vanligt blev det ingen större uppståndelse – det handlade ju bara om simpla pirater – men när Freivalds gjorde något liknande då krävdes minnsan hennes avgång.

3. Amerikanska agenter tilläts att undervisa blivande svenska poliser i konsten att jaga fildelare. – Som vanligt ansåg vår nuvarande justitieminister Beatrice Ask inget konstigt i det.

4. En polis vars uppgift var att ”utreda” fallet the Pirate Bay belönades med ett jobb hos ett amerikansk bolag. – Återigen stod ansvariga politiker i stort sätt bara ”stand by”.

5. Reinfeld lovade förre valet att reformera upphovsrätten (Låt oss visa att vi lever med vår tid, – vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration.) – Idag när han har makten fegar han och lyssnar han enbart på dom amerikanska särintressenas propaganda. Han struntar fullkomligt i minst en miljon svenska medborgares intressen och rättigheter. – Vidare ignorerar han en allmän opinion som inte ser det brottsliga i den icke kommersiella ”illegala fildelningen” – Hans regering föreslår nu en lag som inte bara kränker alla Internetanvändarnas integritet utan tillåter även dessa särintressena att dels agera polis och dels ge dem möjlighet att åtala enskilda personer.

6. Vårt rättssystem har korrumperats dels i fallet the Pirate Bay och dels i fallet med den fildelande Linköpingsbon vars hårddisk överlämnades till motståndar sidan för vidare undersökning av åklagaren. – Beatrice Ask stod naturligtvis bara ”stand by” – Allt är tydligen tillåtet när det gäller fildelare. – Straffet som Linköpingsbon dömdes till öppnade även möjligheten för polisen att göra husransakan om ”illegal fildelning” misstänks – ett brott som många gånger har jämnförts med butikssnatteri. – Vilka överdrivna åtgärder som helst är tydligen tillåtna när det gäller fildelare.

Lagförslaget som ligger på bordet idag har stora likheter med den lag som redan finns i USA. – Där får organisationen RIAA härja fritt – De får spionerar på internetanvändare och kränka deras integritet. – De kan få fri tillgång till information om förmenta ”brottsliga fildelare” via dom amerikanska internetoperatörerna och kan använda informationen till att först hota förmenta fildelare genom sk ”john doe” (massproducerade – icke specificerada) förelägganden – för att därefter utpressa dem att göra up ”i godo” – varmed menas att den förmenta fildelare – med hot om rättegång – får betala dem en betydlig summa i skadestånd – De som vägrar göra up ”i godo” släpas inför domstolen där de sedan krävs på fantasisummor istället. – En annan fråga som kan bli aktuellt är om ”upphovsrättsinnehavare” dvs dom organisationer som i Sverige representerar dessa amerikanska särintressen – precis som i USA får använda sig av privata ”internetdeckare” som gör det smutsiga spionarbetet åt dom – Defendants: RIAA’s private eyes are watching us—illegally

Reinfeld och hans trogna hantlangare Beatrice Ask har antagligen aldrig någonsin funderat över hur en enskild svensk medborgare skall kunna ha tid – ork – kunskap och ekonomiska resurser nog för att i en civilrättsligt mål (där han/hon får bekosta sitt försvar själv) kunna försvara sig mot organisationer som förfogar över mycket stora ekonomiska resurser och dom bästa advokaterna – Att en sådan enskild person i så fall i nio av tio fall redan är dömd på förhand bryr de sig inte om – bara dom amerikanska särintressena och USAs regering är nöjda. – Att organisationerna med säkerhet kommer att tänja på den föreslagna lagen – precis som de gör i USA bryr sig Reinfeld & Company inte heller mycket om
Magistrate judge suggests sanctions against RIAA lawyers
Oregon Attorney General criticizes RIAA’s conduct in P2P cases

För övrigt har ett antal rättegånger i USA och i några andra länder visat att IPnummer endast kan peka ut att en viss Internetanslutning. – IPnumret kan aldrig bevisa vilken person som har utnyttjat anslutningen. – Idag har massor med människor öppna och trådlösa bredbandsanslutningar och risken för grundlösa anklagelser från dessa särintressen ökar därmed dramatisk medan den enkildas rättssäkerhet försvagas betydlig.
P2P defendant: RIAA identified an IP address, not a person

Vi ser att vi med raska steg annamar USAs syn på rättvisa och hur fildelningsbrott skall bestraffas. – Den förslagna lagen förändrar i ett slag hela den svenska rättsystemet – där det alltid är polisen som skall utreda ett förment brott och om tillräcklig bevismaterial finns – föra ärendet vidare till åtal. – Det hör också till det svensk rättssystemet att den anklagade tilldelas ett försvar. – Därför är frågan om Sverige inte redan har blivit en lydstat till USA mer än berättigat.

Förhoppningen är att ansvariga remisinstanser gör tummen ner för dessa rabiata lagförslag. – Först FRA och nu detta. – Vad har vi för nytta av en regering som säljer ut oss till USA på medborgarnas intressens bekostnad? – Det finns inga som helst anledningar som berättigar till sådana extrema åtgårder!

Fildelning, kreatörer och upphovsrätt

I fildelningsdebatten betonar upphovsrättsförespråkarna oftast skadeverkningarna på kreatörernas inkomster. För att förvilla debatten ytterligare så använder upphovsrättsförespråkarna förutom begreppet ”kreatör” även begrepp som ”kulturarbetare” eller ”artist” som en benämning på en yrkesgrupp vars verk kan digitaliseras och delas mellan Internetanvändare – t ex låtskrivare – musiker – sångare – programmerare – författare – filmaktörer mm. – Tyngdpunkten i hela fildelningsdebatten har dock hela tiden legat på musik i första hand och film och TV serier i andra hand – Jag håller mig här till benämningen ”kreatör” och diskuterar framförallt dem som är sysselsatta inom musikbranschen. – Jag är dock säker på att det som gäller för dem även är tillämpbar på övriga kreatörer.

Hur skall kreatörerna få betalt? är den återkommande frågan som implicerar att den ”illegala fildelningen” berövar kreatörerna på deras inkomster. – Det märkliga är att ingen – trots 10 år av ”illegal fildelning” – har kunnat presentera några som helst bevis eller fakta som kan stödja antagandet att kreatörerna gör några större ekonomiska förluster på grund av den ”illegala fildelningen”.

Tittar man på vad som händer i verkligheten så ser man istället:

1.) Att de låtar som fildelas flitigast i fildelningsnätverken också är dom som säljs bäst i den kommersiella världen. Vi ser ett positivt samband – något som enligt upphovsrättsförespråkarna inte kan vara möjligt.

2.) Att låtar från artister som för länge sedan har lagt av som exempelvis ABBA och Roxette eller musik från artister som har avlidit som Tore Skogman eller Ted Gärdestad fortfarande drar in stora pengar åt deras respektive rättighetsinnehavare trots att deras musik har varit tillgänglig under åratal via olika fildelningsnätverk.

3.) Att dagens konsumenter lägger ner lika mycket pengar på musik som före fildelningseran även om konsumtionsmönstret har skiftats från CDköp till musikupplevelser typ konserter och annat. – Trots alla larmrapporter från musikbranschen om en drastisk sjunkande CDförsäljning så verkar nya försäljningsställen som t ex. Statoil göra lysande affärer på just CDförsäljning.

Den ”illegala fildelningen” minskar tillflödet av nya fräscha professionella kreatörer är ett annat argument som upphovsrättsförespråkarna ofta för fram. – Som vanligt saknar de några som helst fakta för att stödja argumentet. – Verligheten visar istället att vi har ett stort överskott på kreatörer!

Det är också typiskt att de som klagar mest åt kreatörernas vägnar oftast inte är kreatörer själva. – I verkligheten har man aldrig hört eller sett kreatörerna protestera som en man och under organiserade former mot den ”illegala fildelningen”. – Varför har till exempel musiker som har kunnat organisera megakonserter till förmån av det svältande Afrika aldrig organiserat ”protestkonserter” eller andra typer av uppseendeväckande aktioner mot den ”illegala fildeningen” för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på deras påstådda svåra ekonomiska belägenhet? – Jag är säker på att det i så fall skulle få många fildelare att tänka om.

Upphovsrätten – varmed främst menas rätten att nyttja, vidaresprida och dra ekonomisk fördel av upphovsmannens verk under hela upphovsmannens (dvs kreatörens) livstid plus 50 år anförs som kreatörens främsta skydd. – I verkligheten är det sällan upphovsmannen som också innehar upphovsrätten utan det är främst musikbolag som äger denna rätt. Tittar vi sedan på hur musikbranschen i världen ser ut så ser vi att den domineras av endast fyra utländska (främst amerikanska) skivbolag: Sony Music Entertainment, EMI, Universal and Warner som tillsammans kontrollerar cirka 70 % av världsmarknaden och 85 % av USA:s marknad. – Det är därför inte förvånande att det är främst dessa som är dom största påtryckarna för en än strängare upphovsrätt. – För det ändamålet har de skapat starka propagandaorganisationer i en mängd olika länder – i Sverige främst Antipiratbyrån och IFPI (International Federation of the Phonographic Industry) vars uppgift är att lobba politiker och att påverka dagspressen och andra typer av massmedia. – Dessa bolag har inte bara enorma ekonomiska resurser till sitt förfogande – utan även mycket starka politiska kontakter ända upp i Vita Huset.

Om vi tittar tillbaka och undersöker hur upphovsrätten användes innan Internets uppkomst så ser vi att den i första hand var ett skydd för musikbolagen mot kommersiellt upphovsrättsintrång – dvs ett skydd mot att kopior av CDskivor såldes till underpris. – Idag missbrukas upphovsrätten av musikindustrin för att jaga människor vars enda ”brott” består i att de helt utan vinstintressen delar olika filer med varandra över Internet.

Den stora frågan är således varför vi har en sådan skärpt upphovsrätt och vem gagnar den? – Den gängsa uppfattningen är att det är främst kreatörerna som profiterar av Upphovsrätten men som jag har visat ovan så kan man starkt ifrågasätta denna tes. Istället är det dom stora (främst amerikanska) musikbolag som i första hand tjänar på upphovsrätten.- Att en kreatör samtidigt också är upphovsrättshållare är endast förunnats dom riktig stora artister som t ex Madonna eller som i Sverige ABBA.

Frågan varför är dock ett mysterium – för hur kan en demokratisk regering värna stora utländska ekonomiska intressen på bekostnad av minst en miljon svenska fildelare och hur kan de så lätt åsidosätta medborgarnas rätt till integritet och rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet när de kommer med förslag på att ytterligare skärpa upphovsrätten?

Dick Erixon och fildelning

Dick Erixon

När media för ett par dagar sedan rapporterade om att rättegångsmaterialet i Arbogamålet fanns att ladda hem via The Pirate Bay exploderade antalet mer eller mindre sakliga inlägg om händelsen i bloggvärlden. – Så också Dick Erixon som använder händelsen i sin blogg till ett frontalangrepp på dels TPB och dels den sk ”olagliga fildelningen”. Dick Erixon må ha vilken uppfattning han vill i ämnet – men hans argument i denna frågan suger verkligen.

Först och främst vill Dick antyda att endast bilderna fanns att tillgå via TPB – medan det i själva verket handlade om hela rättergångsmaterialet på hundratals sidor inklusive bilderna. – Dick Erixon nämner inte heller med ett ord att materialet är en offentlig handling – dvs fritt tillgängligt för var och en.

Därefter konstaterar Dick att det är tydligt att fildelning innebär en kränkning också av vanliga människors integritet. – Hur en intelligent människa som Dick kan skriva en sådan flagrant lögn går över mitt förstånd. – Eftersom rättegångsmaterialet är en offentlig handling så är det väl knappast fildelningens fel att människorna har möjlighet att ta del av det. – Syndabocken till att materialet kunde spridas överhuvudtaget måste väl sökas på ett helt annat håll – nämligen hos dom svenska rättsmyndigheter –

Dessutom är det så att om inte svensk media hade uppmärksammat det hela och därefter blåst upp nyheten långt utöver det anständiga – så skulle endast några få har upptäckt materialet på TPB – nu fäste pressen och TV allmänhetens uppmärksamhet på bilderna i första hand och var de kunde laddas hem och genast sköt intresset för materialet i höjden.

Sedan skriver Dick: Åtminstone några av de klassiskt liberala värderingar måste gälla: individens integritet måste respekteras och i denna ingår äganderätten till det man skapat och innehar. Det är innehavaren som avgör vad som kan fildelas gratis och vad som är antingen privat eller fildelas mot betalning. – Jag undrar vad det har med rättegångsmaterialet att göra? – Materialet var inte upphovsrättsskyddat på något sätt – inte heller ”ägdes” det av någon – så talet om ”äganderätten” i det här fallet faller platt på marken.

Jag kan annars fullständigt hålla med om Dick Erixons patos för individens integritet – men det är knappast fildelningen som skändar det utan våra politiker i regeringsställning – som hela tiden försöker genomdriva integritetskränkande lagar – ivrigt påhejade av amerikanska särintressen som i Sverige representeras av Antipiratbyrån och Ifpi. – För övrigt kan man också fråga sig vilken trovärdighet en debatör har som inte kan skilja mellan upphovsrätten (behandlar immateriella ting) och äganderätten (behandlar materiella ting).

Dick Erixon påstår också – helt gripen ur luften – att Hittills har musiker och filmmakare varit de främsta offren för fildelning. Konstnärer som genom fildelningen förlorar sina möjligheter att få betalt för sitt arbete. – Jag har ingen aning om var Dick Erixon har fått den uppfattning ifrån. – Verkligheten visar att alla populära och efterfrågade konstnärer lever i högsta välmåga trots minst 10 år av ”olaglig fildelning” och att ingen så här långt har kunnat presentera några hållbara bevis för att den ”olagliga fildelningen” överhuvudtaget skadar någon. – Kan Dick Erixon peka ut ett enda offer för den ”olagliga fildelningen”?

En annan lögn Dick Erixon far med är Man vill sudda ut skillnaden mellan professionella och amatörer, och därmed omöjliggöra att ta betalt för kreativt arbete. – Kan Dick Erixon presentera något material som kan backa upp påståendet att profesionella inte får betalt för sina kreativa arbeten? – Om Dick Erixon hade en aning om vad fildelningen innebär – så skulle han vid det här laget har insett att dom ”profesionella” som fildelas mest också är de som är mest framgångsrika i den kommersiella världen – Det råder ett positivt samband där. – Dessutom är CD försäljningen inte den enda inkomstkällan för dom professionella. – Undersökningar visar att människorna idag lägger lika mycket pengar eller mer på musik än innan fildelningsens uppkomst – men att dessa pengar inte huvudsakligen allokeras till CD försäljningen längre.

Dick Erixon borde avhålla sig från att debattera den ”olagliga fildelningen” om han inte har några sakliga argument att backa upp sin åsikt med. – Svepande formuleringar och rena lögner som är lätta att motbevisa stärker inte precis hans trovärdighet i andra ämnen. – Inte heller att Dick Erixon inte tillåter kommentarer på sin blogg. – Han vill tydligen inte bli emotsagd och avslöjad som en simpel lögnare där.